Som ung tyckte jag alltid att jag var tjock, för mina klasskompisar var så små och tunna. Jag hade höfter och bröst tidigt, men såhär i efterhand, lite äldre och lite klokare så inser jag nu att jag var normalviktig.

Alltså jag var ju lika viktig som alla andra men just när det gäller vikten.... skojar bara   ,

ni fattar.

Jag började i tonåren att banta och mixtra med alla sorts dieter såklart för att jag vägde ett par kilo för mycket. Jag var jättefin när jag gifte mig, jag har gått ner igen efter båda mina barn. Sedan har jag åkt lite upp och lite ner tills för de sista 15 år sedan. Då har det mest gått uppåt och precis som många andra så har jag gått upp lite till efter varje bantningskur jag lyckats gå ner lite. 

En del av mina smala vänner (utan både höfter och bröst) talar om för mig att det är bara att äta mindre och träna mer. Det ligger såklart något i det men vi är ju väldigt olika även där. Ingen människa fungerar på samma sätt för då hade det varit extremt enkelt med allt vad människokroppen har att erbjuda. 

Jag har träffat två kvinnor som gått  med i aspiremetodens studiegrupp. De tyckte att jag skulle komma till skott och anmäla mig. Det var det bästa som hänt dem.

Jag tog kontakt med min läkare sommaren 2015 men då var det redan försent och jag fick ett brev där det bl.a stod: Att de inte kunde erbjuda ytterligare patienter deltagande och de avvaktar ställningstagande från Landstinget Blekinge huruvida aspire behandlingen skall erbjudas eller inte. Svar kommer under året. 

Lite besviken levde jag på som vanligt. Träffar vänner, planerar varje gång vi ska någonstans så jag har kalorier kvar att äta ( jag använder Lifesum, jättebra) tränar och har bättre kondition än många av mina kollegor som inte ser ut som jag  äter inga kakor, tårtor eller godis som bjuds på jobbet. Äter bara kakor ibland på kalas. Skäms över att köpa och äta glass ute på torget tex även om jag tränat eller sparat för att kunna göra det och hålla mig inom ramarna för jag har hört folk komentera andra som är stora och tycker då att de borde väl inte äta den där som de ser ut   . På viktfronten hände det väl inte jätte mycket under hösten. Ner några gram och upp igen som vanligt.

Tack för idag, kram för idag   

Hej. 

Tänkte dela med mig av mina känslor, tankar, med och motgångar inför mitt beslut om aspire metoden.

Jag har svängt många gånger om hur jag ska göra. Och skäms fruktansvärt mycket över att jag inte klarar detta själv. Det enda jag varit riktigt säker på är att jag inte vågar och vill göra den stora operationen med magsäcksförminskning. Jag vet också att jag kämpat på i många omgångar med olika dieter och saker som hjälpt mig, men numera går jag inte ner så lätt. Kanske för att jag börjar närma mig de 50. Det finns många fördelar med att fylla 50 men inte viktminsknings mässigt. Funderar lite på hur jag ska lägga upp detta och hör av mig igen imorgon. 

Puss och kram och ha en trevlig lördagskväll